Skip to content
BY 4.0 license Open Access Published by De Gruyter March 19, 2020

Hur ser tysk L2-produktion ut hos svenska, kinesiska och vitryska avancerade inlärare?

  • Christina Rosén EMAIL logo

Abstract

This paper investigates first language (L1) influence on the acquisition of syntax and discourse pragmatics in a second language (L2) in essays written by advanced learners of German from Sweden, China and Belarus (the KobaltDaF Corpus). The control corpus consists of essays written by native German speakers. The study focuses on the clause-initial preverbal position of V2 declaratives, the so-called prefield (Vorfeld) and the Vor-Vorfeld. The results show that the language-specific information structural patterns that exist in the L1 have an impact on the L2. The forms and frequencies of prefield constituent types differ substantially from the target language, indicating transfer in a domain other than pure syntax. The learners start their sentences in a nonnative way. Even though Swedish and German are closely related languages, the results show, contrary to what is expected, that Chinese learners produce patterns that are more targetlike. In addition, implications of these findings for language teaching are discussed.

Inledning

Inom det tyska nätverket Kobalt-DaF,[1] ett samarbete mellan tio forskare inom andraspråksinlärning (L2) och korpuslingvistik, genomfördes olika korpusbaserade analyser av tyska inlärartexter (L2) producerade av inlärare med svenska, kinesiska och ryska som modersmål (L1), liksom en kontrollkorpus (L1) producerad av tyska modersmålstalare. Med utgångspunkt i forskarnas expertområden genomfördes olika delanalyser beträffande argumentationsstruktur, informationsstrukturering, artikelselektion och komplexitet. I texterna undersöktes även förekomsten av konnektorer, pronomen och passivkonstruktioner. Informanterna fick skriva en argumenterande uppsats med temat Geht es der Jugend heute besser als früher? (Har dagens ungdomar det bättre än tidigare generationer?). Detta ämne betraktades som tillräckligt neutralt för att kunna användas ’interkulturellt’.

I föreliggande studie presenteras den delanalys som gjordes av fundamentet (Vorfeld), första positionen i påståendesatser, en delaspekt inom området informationsstrukturering. Satsers första position verkar vara särskilt känslig vid språkinlärning. Även om fundamentet är ett i lingvistiken ingående studerat fenomen är det fortfarande inte tillräckligt utforskat i L2-produktioner. Det som gör satsens vänstra periferi särskilt intressant i L2-produktioner är att den utgör gränssnittet mellan syntax och pragmatik och därför är särskilt utsatt för ”crosslinguistic influence” (se White 2009). Andraspråksinlärare har ofta problem med att skapa koherenta texter i sitt målspråk (L2). De verkar ofta anta att de mönster de har i sitt L1 är adekvata även i det L2 de lärt sig och de transfererar därför dessa informationsstrukturella mönster (se Rosén 2008, Bohnacker/Rosén 2010). Meningar radas ofta på varandra utan sammanhang. Vad är det då som gör att man kan få en text att låta mer sammanhängande genom att ändra början på meningar? Det beror på att det är i fundamentet som textuell koherens mellan meningar skapas, eftersom fundamentet länkar samman satsen med den föregående diskursen. Talaren tar här upp ett ’ämne’, satsens s. k. topik, och i resten av meningen följer en kommentar till detta led i fundamentet. Dessutom innehåller fundamentet ofta redan känd information, temat,[2] dvs. ett led med lågt informationsvärde. Fundamentet kan även användas för att fokusera och kontrastera satsdelar. Ny information, det så kallade remat, ges vanligtvis senare, efter det finita verbet. För att producera målspråkligt korrekta texter räcker det alltså inte med att man behärskar språkets grammatik och lexikon. Man måste också lära sig att strukturera texter på ett informationsstrukturellt adekvat sätt. Eftersom pragmatiska kategorier realiseras med hjälp av grammatiska kategorier kan det antas att varje språk har sina egna, språkspecifika informationsstrukturella mönster. Detta är något som så gott som aldrig tas upp i andraspråksundervisningen.

Då de tre informantgrupperna vars L2-produktioner undersöks i föreliggande studie har förstaspråk (L1) som skiljer sig typologiskt från varandra är det särskilt intressant att analysera hur dessa informanter använder satsens första position i sina tyska L2-texter.

Artikeln är strukturerad på följande sätt: De olika språken i studien presenteras närmare nedan. Här beskrivs syntaktiska och pragmatiska likheter och skillnader mellan tyska, svenska, kinesiska och ryska. Deräfter ges en kort översikt över studier som är relevanta för denna undersökning. Sedan presenteras frågeställningar och hypoteser samt studiens material och metod. Resultat och analyser av de olika delkorpusarna presenteras och jämförs kontrastivt. Artikeln avslutas med en sammanfattande diskussion och tankar om fortsatta undersökningar.

Tyska, svenska, kinesiska och ryska

Gemensamt för de två germanska språken, tyska med den grundläggande ordföljden subjekt, objekt, verb (SOV), och svenska med den grundläggande ordföljden subjekt, verb, objekt (SVO), är att de båda är V2-språk: Det finita verbet placeras alltid i satsens andra position i påståendesatser:

  1. sv. Han reste till Berlin. (S-V-X)

  2. ty. Er fuhr nach Berlin. (S-V-X)

I påståendesatser inledda med icke-subjekt kräver därför båda språken inversion av subjekt och verb (XVS), som i exempel (3) och (4), och V3 är oftast ogrammatiskt,[3] vilket framgår av exempel (5) och (6):

  1. sv. Igår reste han till Berlin. (X-V-S)

  2. ty. Gestern fuhr er nach Berlin. (X-V-S)

  1. sv. *Igår han reste till Berlin. (*X-S-V-X)

  2. ty. *Gestern er fuhr nach Berlin. (*X-S-V-X)

I fundamentet/Vorfeld är en konstituent tillåten. Båda språken tillåter i stort sett alla satsdelar här (se t.ex. Teleman et al., del 4 SAG, 1999b, 431–434, 689–690, Zifonun et al. 1997, 1576–1644) och båda betraktas som subjektprominenta[4] språk (subjekt-predikat-struktur). Eftersom svenskan uppvisar en tydligare preferens för subjekt (se t.ex. Ekerot 1979, Bohnacker/Rosén 2009) och denna tendens inte är lika stark i tyskan finns det dock forskare (t.ex. Leiss 1992) som menar att tyskan är både subjekt- och topikprominent, eftersom man i tyska inte alltid placerar subjektet först, utan det ’ämne’ (topik), som talaren yttrar sig om. När det gäller strukturering av information föredrar både tyska och svenska att organisera information enligt tema-rema (känd före ny).

Även ryska (SVO) är subjektprominent och strukturerar information enligt tema-rema (se Gladrow 1998). Eftersom ryska saknar definit och indefinit artikel markeras detta endast genom ordföljd, så kallad pragmatisk ordföljd, inte morfologiskt som i t.ex. svenskan. Definita, tematiska konstituenter placeras därför i början av satsen (7) och indefinita, rematiska i slutet av satsen (8):

  1. ry. Автомобиль подъехал.

    sv. (Den) bilen kom körande.

    ty. Das Auto kam herangefahren.

  2. ry. Подъехал автомобиль.

    sv. *Kom körande en bil.

    ty. *Kam herangefahren ein Auto.

Både svenska och ryska föredrar konstituenter med lågt informationsvärde i fundamentet och ryska har ett lexem, Eсть, som motsvarar svenskans expletiva det (som i tyskan kan återges med ’es gibt’) för att på så sätt kunna placera den nya, rematiska informationen senare i satsen (Gladrow 1998, 136).

Topikprominenta språk saknar däremot expletiva (det). Kinesiska (SVO) organiserar information genom topik-kommentar-konstruktion. Man börjar alltså inte en mening med ett subjekt, vilket är mest frekvent i subjektprominenta språk, utan med det ’ämne’ (topik) som man uttalar sig om: ”In Chinese, the topic is typically the sentence-initial noun phrase of which the immediately following predicate is about” (Chen 2009, 165). Kinesiska (mandarin) har huvudsakligen fyra olika topik-kommentar-strukturer, varav inte alla presenteras här, men två exempel är topik med refererande pronomen i den följande kommentaren som i (9) och dubbel nominativkonstruktion som i (10), där två intilliggande nominalfraser (NP) föregår predikatet:

  1. Trump Mr. I know.

  2. chang jing lu bozi changgiraffe neck long‘As for giraffes, their necks are long.’ (Chen 2009, 168)

Kinesiska markerar bekant respektive ny information genom flexibel ordföljd:

[…] topics in Chinese are not overtly marked with morphological markers in the syntax; the identification is dependent on the linear word order and the semantic relationship between the topic and comment.

(Chen 2009, 165)

Enligt Chen (2009, 168) är adverbial som topik mindre vanliga, men de fungerar som en semantisk ram som ger temporal eller lokal bakgrundsinformation till den kommentar som följer. Chafe (1976, 50) talar om ”Chinese style topics”, som han definierar som ”a scene-setting expression, or as an element which sets a spatial, temporal or individual framework within which the main predication holds”. Enligt Huang et al. (2014, 50) placeras så gott som alla adverbial obligatoriskt preverbalt. De påpekar dock att adverbial som betecknar tid och frekvens utgör ett undantag, då de placeras postverbalt. För mer detaljerad information om kinesiska se Chen (2009) och Huang et al. (2014). I figur 1 nedan ges en översikt över språken i föreliggande studie:

Figur 1 
Informanternas L1 i respektive delkorpus.
Figur 1

Informanternas L1 i respektive delkorpus.

I följande kapitel ges en kort översikt över tidigare studier som är relevanta för denna undersökning.

Tidigare studier

I följande avsnitt presenteras tidigare studier som är relevanta för denna undersökning. De studier som tas upp fokuserar därmed på syntax, informationsstrukturering (IS) och satsers första position i L2-produktioner.

Svenska och tyska är båda germanska språk. De ligger typologiskt, grammatiskt och lexikaliskt mycket nära varandra (ca 80 % av svenskans ordförråd är besläktat med tyskan). Vad gäller syntaxen, så håller både svenskan och tyskan fast vid V2-tvånget som innebär att det finita verbet står på andra plats i påståendesatser. I tidigare studier av V2-satsers första position fastställde Rosén (2009), Bohnacker/Rosén (2010) trots dessa likheter olika språkspecifika preferenser i tyska och svenska L1-korpusar: Frekvenserna för satsinitiala konstituenter skiljde sig starkt åt i respektive språk.[5] Korpusmaterialet visade att svenskan har en starkare tendens än tyskan att inleda meningar med ett led med lågt informationsvärde. Detta uppnås genom att fundamentet fylls med temat, dvs. bekant information, eller med ett formellt subjekt (det) som är ett led utan informationsvärde. Typiskt för svenska är att inleda en mening med ett ’fonologiskt lätt’ element (som det, , sen),[6] för att på så sätt kunna placera den nya, rematiska informationen senare i satsen. Detta avspeglar sig i L2-produktioner: Svenska inlärare av tyska och tyska inlärare av svenska behärskade visserligen V2-restriktionen, men inledde ofta satser på ett icke målspråkligt sätt. Det svenska mönstret som vi valt att kalla ”rema senare“, det vill säga att ny information vanligtvis placeras senare i satsen, efter det finita verbet i V2-satser, överanvändes i tyska L2-texter. Detta tyder på transfer, framförallt av strukturer som är frekventa i L1, som subjekt- och expletivinitiala satser (Det bor många studenter här)[7] eller framförställda tematiska objekt (Det har jag inte sagt).

I en studie av Bohnacker (2006) undersöktes V2-regeln i svenska inlärares muntliga tyska L2-produktion (efter fyra respektive nio månaders undervisning i tyska). Informanterna var 6 pensionärer varav tre hade tyska och tre engelska som första främmande språk. De informanter som aldrig hade lärt sig engelska producerade korrekt 68 % SVX och 32 % XVS. Därmed bröt de inte någon gång mot V2-regeln. Informanterna med kunskaper i engelska producerade både målspråkligt korrekta V2-satser och icke korrekta V3-satser. Detta tyder på transfer från L1 och samtidigt på att tidigare kunskaper i ett språk utan V2-tvång har ett negativt inflytande.

Hendriks (2000) jämförde förekomsten av vänsterdislokationer i muntliga L1-produktioner hos franska barn och vuxna med motsvarande vuxna kinesiska inlärares franska L2-produktioner. Eftersom kinesiska är ett topikspråk antogs att de snabbt skulle lära sig franska vänsterdislokationer (LV). De kinesiska inlärarna producerade 6 % LV och därmed färre än de franska barnen (22 % för fyraåringar, 6 % för tioåringar), men fler än de vuxna som hade franska som modersmål (2 %). Av de 20 kinesiska inlärarna producerade 18 LV, men antalet per berättelse varierade från en till nio. Hendriks menade dock att inlärarna inte visade några tendenser att använda konstruktioner som var typiska för deras topikprominenta L1, kinesiska: ”...in sum, it can safely be assumed that transfer of clearly Chinese constructions are very rare in L2 French” (Hendriks 2000, 387). Samtidigt konstaterade hon att inlärarna använde de lingvistiska kunskaper de hade sitt kinesiska L1 i sitt franska målspråk (L2), vilket resulterade i ”a targetlike pattern” men ”In contrast to functions, forms used by adult learners of French do not all coincide with the target-language dislocated forms” (Hendriks 2000, 393).

Lipsky (2010) undersökte felaktiga strukturer i fundamentet i japanska inlärares tyska L2-texter. Hon kunde då urskilja två typer av fel. Det ena var satser med fundament innehållande fler än en konstituent, där det finita verbet inte fanns i satsens andra position (s.k. V3-satser: *Gestern er ging/*Igår han gick). Den andra feltypen var satser där en samordnande konjunktion var placerad före det finita verbet: ”Er will einen neuen Hut, aber gibt es nur neue, (K3)“ (Han vill ha en ny hatt, men finns det bara nya) (min översättning) (Lipsky 2010, 70). Enligt Lipsky (2010, 75–76) beror dessa fel inte på dåliga kunskaper om ordföljd utan snarare på att inlärarna inte kan skilja på fundament och LV eller har problem med placering av lexikala uttryck. Denna förklaring låter märklig och hennes påstående måste ifrågasättas eftersom ett flertal undersökningar visar att dessa ordföljdsfel ofta beror på transfer från L1 (se tidigare studier med L1 svenska, som Köhlmyr 2001, Rosén 2008, 2009, Bohnacker/Rosén 2007, 2010, Bohnacker/Lindgren 2014). Eftersom japanska är ett pro-drop-språk, d.v.s. språk där subjektet kan utelämnas (eftersom predikatet tydligt visar vilken person som är subjekt), är det högst sannolikt att detta förklarar den felaktiga strukturen i Lipskys exempel (..., aber gibt es nur neue) ovan (se exempel i Takami 1987, 180). Hon anser också att de flesta inlärare inte har någon nytta av sitt L1 vid inlärning av tyskans V2-regel (jfr dock Bohnacker 2006 ovan).

Walter/Doolittle (2012) undersökte i en longitudinell studie fundamentet i amerikanska inlärares tyska L2-produktioner. De urskiljde två feltyper: Typ I, [Carolina och jag] ? , [år senare] ? hittar herr Sommers dagbok begravd i sanden genom havet[8] (2012, 7) (min översättning) och Typ II med ”icke realiserat” fundament, där fundamentet är tomt eller fyllt med en konstituent som ej kan stå i fundamentet [Men] ? kom jag ihåg boken, som var i mitt fack[9] (min översättning). Ofta står i dessa fall en konjunktion som inte ensam kan stå i fundamentet (2012, 7). Problematiskt med deras analys är att de analyserar samtliga konstituenter framför det finita verbet i V2-satser som konstituenter i fundamentet. Därigenom analyserar de även ett fundament som i följande exempel ”[...] [men den] VF N=2 kommer inte att föra fram Europa[10] (2012, 7) som ett fundament med två konstituenter. En konjunktion är inte en satsdel, påverkar inte heller ordföljden och står därmed utanför fundamentet (se Zifonun et al. 1997, 1578). Deras analys av antalet token i fundamentet är därför inte jämförbar med andra undersökningar. Liksom hos Lipsky (2010) ovan diskuteras inte heller här transferfrågan. Eftersom inlärarna är amerikaner kan en förklaring till de feltyper som förekommer i fundamentet vara transfer från L1 engelska, som inte har inversion och som tillåter flera konstituenter före det finita verbet. Med tiden avtar felen i fundamenten och dessa blir mer komplexa (längre), men variationen beträffande syntaktisk funktion ökar inte (Walter/Doolittle 2012, 10). Jfr Rosén (2009) som konstaterade en ökad variation av syntaktisk funktion i fundamentet i tyska respektive svenska L2-produktioner.

Även om syntaxen är målspråkligt korrekt betyder detta inte automatiskt att satser är korrekta i pragmatiskt hänseende. Medan avancerade inlärare har mindre problem med syntax i påståendesatser har de ofta problem med att fylla fundamentet på ett för målspråket korrekt informationsstrukturellt sätt, vilket stör modersmålstalare. Nedan presenteras för studien relevanta frågeställningar och hypoteser.

Frågeställningar och hypoteser

Relevanta frågeställningar är:

  1. I vilken utsträckning spelar språkparen L1–L2 roll?

  2. Vilka konstituenter placeras i fundamentet i de olika delkorpusarna?

  3. I vilken utsträckning förekommer transfer av språkspecifika mönster i fundamentet och vilka mönster överförs i så fall?

Med tanke på att informanternas förstaspråk (L1) skiljer sig åt typologiskt, har följande antaganden formulerats:

  1. Då svenska och tyska är nära besläktade subjektprominenta V2-språk, kan de svenska informanternas L2-produktioner förväntas ligga närmast L1-tyska.

  2. Eftersom svenska och ryska båda är subjektprominenta språk som föredrar att organisera information genom tema-rema förväntas dessa informanter producera fler satser med lågt informationsvärde i fundamentet i sin L2-tyska.

  3. Då kinesiska är ett topikspråk och skiljer sig starkt från tyskan förväntas dessa informanters L2-produktioner ligga längre ifrån den tyska kontrollkorpusen samt innehålla fler vänsterdislokationer (LV).

Nedan följer en närmare beskrivning av material och metod.

Data och metod

Samtliga informanter i studien betraktas som avancerade inlärare av tyska (L2) då de läst motsvarande 1 termin på universitet, majoriteten i åldern 18–25 år. Texter samlades in på plats i Kina, Vitryssland och Sverige och i Tyskland sammanställdes en kontrollkorpus (L1). Alla informanter fick först skriva ett OnDaF-test/C-test, en så kallad lucktext bestående av 8 deltexter, ett test som avser att mäta deras övergripande kunskap vad gäller morfologi, syntax samt lexikon. De ombads också fylla i en enkät för bakgrundsinformation (ålder, kön, modersmål, antal år de lärt sig tyska etc.). Därefter fick de 90 minuter för att skriva en argumenterande uppsats bestående av ca 500 ord. Samtliga texter skrevs för hand eftersom datorer inte fanns att tillgå i alla länder.

Materialet bestod av totalt 260 L2- och 36 tyska L1-texter. Ur de tre L2-korpusarna valdes samtliga informanter ut som befann sig på den europeiska B2-nivån (enligt GERS)[11] och urvalet bestod därefter av 137 textproduktioner. För att få en någorlunda homogen grupp valdes slutligen 20 informanter ur respektive L2-korpus ut som hade 114–124 poäng på C-testet (maxpoäng 160). Vid kontroll av dessa texter föll två svenska och en rysk text bort på grund av för kort textlängd eller oläslig text. Ur kontrollkorpusen gjordes ett slumpmässigt urval på 20 textproduktioner bland de 36 informanterna med tyska som L1. Efter denna urvalsprocess hade vi fyra delkorpusar om sammanlagt 77 textproduktioner.

Därefter digitaliserade och annoterade tyska modersmålstalare (doktorander i germanistik) texterna, som finns att tillgå i Falko-korpusen.[12] Samtliga inlärartexter kan jämföras med tysk språknorm eftersom korpusen innehåller både originaltexten samt rättade versioner på satsnivå, där varje mening rättats på (i) syntaktisk nivå och i ett andra steg (ii) semantisk/pragmatisk nivå av tyska modersmålstalare.[13]

I studien har satsinitiala positioner i påståendesatser i samtliga delkorpusar analyserats såväl kvantitativt som kvalitativt och jämförts kontrastivt. I denna artikel presenteras främst de kvantitativa analyser som gjorts. Eftersom jag undersöker Vorfeld och Vorvorfeld har jag först gjort manuella analyser av originaltexterna för att se hela kontexten. Dessa analyser har sedan jämförts med de annoterade texterna i Excel-filer.

Fundamentet och vänsterdislokationer

Nedan följer definitioner och beskrivningar av de kategorier som analyseras. I tabell (1) ges först en översikt över tyskans satsschema, med fokus på fundament och vänsterdislokationer, där satsledet återupptas i fundamentet med hjälp av ett pronomen eller pronominellt adverb.

Tabell 1

Översikt över satsschema (Das Stellungsfeldermodell) (jfr Diderichsen 1946).

Vorvorfeld (LV) Vorfeld finit verb mittfällt infinit verb Nachfeld
Vänsterdislokation Fundament
Der Dichter, der ist bekannt.
Diktaren, han är känd.
Im Wald, da wohnt der Alte.
I skogen, där bor den gamle.
Es haben viele Schweden hier gewohnt.
Det har bott många svenskar här.
Das neue Museum liegt da.
Det nya museet ligger där.

I 90 % av alla fall består fundamentet i tyska av en konstituent (Hoberg 1981, 156), som ofta utgörs av en nominalfras (NP) med genitivattribut (11), prepositionsattribut (12), apposition (13) eller satsattribut (14) (jfr Zifonun et al. 1997, 1591):

  1. das Haus meines Onkels [min morbrors hus]

  2. das Bundesland mit der schönsten Universität [delstaten med det vackraste universitetet.]

  3. den Mayer, unsern alten Klassenlehrer, [Mayer, vår gamle klasslärare,]

  4. Lisa, die in Berlin wohnt, [Lisa, som bor i Berlin]

Kategorisering av konstituenter i fundamentet

Samtliga i fundamentet förekommande konstituenter i påståendesatser har kategoriserats såväl beträffande (i) funktion (subjekt, expletiva subjekt, objekt, olika typer av adverbial och övriga konstituenter) som (ii) form (NP, PP, VP, AP).

Som objekt kategoriserades alla objekt i ackusativ, dativ och genitiv, liksom prepositionsobjekt. Även valensbundna satser med objektsfunktion i meningen kategoriserades som objekt:

  1. Ob er mitmacht, kann ich leider nicht sagen. [Om han hänger med kan jag tyvärr inte säga.]

I direkt tal, där satser var delade från sägeverbet genom ett komma, kategoriserades dessa satser inte som objekt i fundamentet utan här analyserades fundamentet i påståendesatsen (Ich):
  1. Ich habe keine Lust, rief er. [Jag har ingen lust, ropade han.]

Som expletiva subjekt (es/det) kategoriserades es/det som platshållare och formellt subjekt (se Duden Bd. 4 2005, 830):
  1. Es freut mich, dass er gewonnen hat. [Det glädjer mig att han har vunnit.] (platsh.)

  2. Es wohnen viele Studenten hier. [Det bor många studenter här.] (form.subj.)

Adverbial som anger tid och rum kategoriserades i en grupp som tids- och rumsadverbial, eftersom de har en typiskt orienterande funktion (jfr Chafe 1976):
  1. Gestern kam er spät nach Hause. [Igår kom han hem sent.]

Även temporala bisatser räknades till tids- och rumsadverbial:
  1. Als er kam, war sie schon gegangen. [När han kom hade hon redan gått.]

’Lättare adverb‘ som da, dort [, där] fördes också till denna kategori, liksom de i tyskan förekommande ’pronominaladverben’[14]:
  1. Darauf, darunter gab es... [Därpå, däribland fanns det ...]

Till gruppen satsadverbial räknades konjunktionella adverb som är mycket frekventa i tyskan:
  1. außerdem, deshalb, dennoch [dessutom, därför, ändå]

Även så kallade talarattitydsverb kategoriserades som satsadverbial:
  1. leider, natürlich, vielleicht [tyvärr, naturligtvis, kanske]

Därutöver förekommer ytterligare en grupp adverb i fundamentet. Deras funktion är varken konjunktionell eller tids- rumsorienterande. Dessa kategoriserades i en egen grupp benämnd ’övriga adverbial’. Hit hör konstituenter som
  1. Mit der Entwicklung der Gesellschaft geht es der Jugend ... [Genom samhällsutvecklingen mår ungdomarna ...]

  2. Mit dieser Zugänglichkeit haben wir viel... [Med denna tillgänglighet har vi mycket ...]

I kategorin ’bisatser som adverbial’ återfinns satser som villkors- och orsaksbisatser (kausala),
  1. Wenn sie weiterstudieren, wird es ... [Om de studerar vidare blir det ...]

  2. Weil er müde war, konnte er ... [Eftersom han var trött, kunde han ...]

Nominalfraser (NP) och prepositionsfraser (PP)

Utöver satsdelstyp analyserades även alla nominalfraser (NP) i fundamentet (oavsett satsfunktion) som bestod av minst fyra token. Dessa NP kategoriserades som komplexa nominalfraser (jfr Teleman et al. (1999a; SAG), del 3, 13). I föreliggande studie räknades även definit/indefinit artikel in. Nominalfraser med pronomen som huvud togs ej hänsyn till. Följande komplexa nominalfras består till exempel av sex token:

  1. das Bundesland mit der größten Kirche [delstaten med den största kyrkan]

Beträffande definitionen av ’komplex nominalfras’ går åsikterna bland forskarna isär. Vad gör en NP mer eller mindre komplex? Är det längden eller dess syntaktiska komplexitet som avgör, såsom antalet fraser eller typen av attribut den har (mannen som stod på gatan eller mannen i den gröna bilen)? Eftersom analysen av NP här utgör en delanalys av konstituenterna i fundamenten och inte står i fokus i denna studie har jag valt att utgå från längd. För en närmare diskussion och analys hänvisar jag till Berlage (2014).

Utöver dessa så kallade komplexa NP analyserades samtliga prepositionsfraser (PP) i fundamentet (oavsett satsfunktion) som bestod av minst fyra token, som i exempel (16):

  1. mit der heutigen Jugend in China [med dagens ungdom i Kina]

Fundament med fler än en konstituent, komplexes Vorfeld

Även när det gäller definitionen av komplexa fundament är forskarna oeniga. Egentligen kan endast en konstituent stå i Vorfeld, fundamentet, och detta gäller för majoriteten tyska satser. Under vissa förutsättningar kan dock fler konstituenter, ordgrupper, placeras före det finita verbet och man talar då om komplexes Vorfeld. Även sådana satser accepteras som korrekta och diskussioner och exempel återfinns hos bland andra Dürscheid (1989), Zifonun et al. (1997) och Müller (2005). Enligt Müller (2005, 305) är dock exemplen (17) och (18) nedan att betrakta som ett fundament med en konstituent. Den inbördes ordningen mellan elementen i Vorfeld motsvarar den ordning i vilken de uppträder i mittfältet (jfr tabell 1 ovan). Exakt motsvarande konstruktioner finns inte i svenskan[15]:

  1. Aktiv am Streik beteiligt haben sich [*Aktivt i strejken deltagit har]

  2. Viel anfangen konnte er [*Mycket påbörja kunde han]

Även Zifonun et al. (1997, 1625 f.) ser exemplen ovan som ett fundament med en konstituent. Dürscheid (1989, 26–28) betraktar däremot (i motsats till Müller och Zifonun) ett fundament som i (19) nedan som ett komplext fundament:

  1. Seiner Tochter ein Märchen erzählen kann er [*Sin dotter en saga berätta kan han]

Müller (2005, 303) ger i sin studie också ett flertal exempel på tyska satser med fler än en konstituent före det finita verbet, så kallade komplexe Vorfelder. Ett av de exempel han funnit i tidningstexter presenteras i (20) nedan:

  1. [Endlich] [Ruhe] [in die Sache] brachte die neue deutsche Schwulenbewegung zu Beginn der siebziger Jahre. [*Äntligen lugn i saken bringade den nya tyska gayrörelsen i början av 70-talet.]

I föreliggande studie har jag valt att kategorisera fundament som motsvarar exemplen i både (19), i enlighet med Dürscheid (1989), och (20) som komplexa fundament.

Analys och resultat

Först kategoriserades satsdelar i fundamentet i samtliga delkorpusar manuellt (i totalt 2996 deklarativsatser). Dessa jämfördes sedan med de av tyska modersmåltalare annoterade texterna, för kontroll av kategorisering och antal fundament eftersom även satsfält annoterats. För att finna eventuella språkspecifika mönster i fundamentet jämfördes frekvenserna mellan de olika delkorpusarna. DEU står för tyska modersmålstalare, SWE för svenska, BEL för vitryska och CMN för kinesiska inlärare:

Tabell 2

Konstituenter i fundamentet i påståendesatser i de tyska L2-korpusarna — kvantitativa språkspecifika skillnader.

Korpus Subjekt Expletiva Objekt Tidsrumsadvl. Satsadvl. Övriga advl. Bisatser (som advl.) Övriga konstit.
L1 44 % 5 % 6 % 6 % 28 % 5 % 5 % 1 %
DEU 292/659 34/659 37/659 39/659 186/659 32/659 30/659 9/659
SWE 54 % 9 % 3 % 12 % 12 % 4 % 5 % 1 %
327/602 51/602 19/602 71/602 75/602 22/602 32/602 5/602
BEL 62 % 6 % 3 % 9 % 10 % 2 % 6 % 1 %
591/948 61/948 30/948 87/948 93/948 17/948 56/948 13/948
CMN 49 % 5 % 4 % 8 % 19 % 7 % 5 % 3 %
386/787 36/787 30/787 61/787 151/787 60/787 41/787 22/787

SWE uppvisar fler subjekt än L1 DEU och fler expletiva (9 %) än övriga inlärare. I L1 DEU återfinns flest adverbial. Detta stämmer väl överens med tidigare undersökningar av fundamentet i svenskan (jfr Nordman 1992) och tyskan (jfr Fabricius-Hansen/Solfjeld 1994, 101–102). För ryska och kinesiska tycks inga motsvarande frekvensundersökningar föreligga. Beträffande samtliga satsdelar utom tids- och rumsadverbial ligger frekvenserna i de kinesiska inlärarnas L2-korpus närmast den tyska kontrollkorpusen.

Om man slår samman samtliga adverbial (förutom tid och rum) framgår ännu tydligare att de kinesiska inlärarnas L2-produktioner ligger närmast den tyska kontrollkorpusen:

Tabell 3

Samtliga förekomster av adverbial i fundamentet.

Korpus Tids-rumsadverbial Alla övriga adverbial
L1 DEU 6 % 38 %
SWE 12 % 21 %
BEL 9 % 18 %
CMN 8 % 32 %

De kinesiska inlärarna producerar med 32 % betydligt fler adverbial än de svenska (21 %) och de vitryska (18 %) och nästan lika många som de tyska modersmålstalarna i kontrollkorpusen (38 %). En förklaring kan vara att kinesiska som topikspråk föredrar fler så kallade ”topics Chinese style” (jfr Chafe 1976). Det skulle i detta fall tyda på L1-transfer. I kinesiska (mandarin) placeras nämligen så gott som alla adverbial obligatoriskt preverbalt. Adverbial som betecknar tid och frekvens står däremot postverbalt (jfr Huang et al. 2014, 50).

Genomläsningen av texterna gav intrycket att de kinesiska inlärarna använde sig av långa fundament, vilket också är typiskt för tyskan, som föredrar mer ny information i fundamentet. De svenska och vitryska inlärarna föredrog som förväntat däremot ’kortare’ fundament. En beräkning av antalet ord i samtliga fundament bekräftade detta och visade följande medelvärde per delkorpus:

Tabell 4

Antal ord i fundamentet per delkorpus (medelvärde).

Korpus Medelvärdet av antal ord i fundamentet (även artikel)
L1 DEU 2.85
SWE 2.48
BEL 2.29
CMN 2.90

De svenska och vitryska inlärarna ligger närmast varandra beträffande samtliga frekvenser för olika konstituenter (tabell 2 ovan). Detta skulle kunna tyda på att de båda språkens preferens att i respektive L1 placera rema (ny information) senare i satser avspeglar sig i L2 tyska. Liksom i svenskan finns i ryskan motsvarigheter till expletivt det (se t.ex. Gladrow 1998, 136 och avsnitt 2 ovan). Placeringen av det i satsens första position möjliggör därmed placering av rema senare i satsen. Som förväntat var därmed antalet expletiva subjekt i båda dessa inlärarkorpusar högre, 9 % i SWE och 6 % i BEL-korpusen. Ryska placerar dessutom obligatoriskt definita NP i tema- och indefinita NP i remaposition (för detaljer se Gladrow 1998). Topikspråk som kinesiska saknar denna konstruktion. Flera meningar med expletivt es i CMN-korpusen avvek starkt från L1 tyska:

  1. *Ohne gute medizinische Einrichtungen wie heute konnten sie sich auch sehr glücklich verhalten. Es lebt und arbeitet sich sehr gut. (CMN16 484) [*Utan bra medicinska hjälpmedel som idag kunde de också vara mycket lyckliga. Det lever och arbetar sig mycket bra]

Komplexa nominalfraser (NP) och prepositionsfraser (PP) i fundamentet

För att upptäcka ytterligare eventuella språkspecifika mönster beslutade jag mig sedan för att titta närmare på samtliga NP bestående av minst fyra token, så kallade komplexa nominalfraser och samtliga PP, prepositionsfraser i fundamentet som bestod av minst fyra token. Dessa verkade nämligen vid genomläsning av texterna skilja sig åt i de olika delkorpusarna, både till antal och till funktion. Nedan presenteras först analysen av komplexa nominalfraser och därefter analysen av de PP i fundamentet som bestod av minst fyra token.

Komplexa nominalfraser

Frekvensskillnaderna mellan delkorpusarna beträffande dessa NP var inte så stora som förväntat (se tabell 5 nedan). Störst antal komplexa nominalfraser uppvisade den tyska kontrollkorpusen, med 10,5 % komplexa NP av samtliga fundament:

Tabell 5

Antal komplexa nominalfraser (alla NP bestående av minst 4 token) i samtliga fundament.

Korpus Komplexa NP i fundamentet
L1 DEU 10,5 %
(69/659)
SWE 5,6 %
(34/602)
BEL 4,1 %
(39/948)
CMN 5,8 %
(46/787)

Tyskan kategoriseras också som ett nominalspråk (se t.ex. Moser 1969, 175) som föredrar långa NP med utvidgade attribut, som i (22a) nedan, medan svenskan som är ett verbalspråk föredrar en struktur som i (22b), med ett satsattribut:

  1. a. Das ist ein schwer zu beurteilendes Problem.

  2. b. Det är ett problem som är svårt att bedöma.

Att just komplexa NP analyserades närmare berodde som nämnts på att de var speciellt iögonfallande vid genomläsning av texterna, framförallt i CMN-korpusen. Än en gång låg de kinesiska inlärarnas frekvenser (5,8 %) närmast motsvarande tyska. Här uppvisade visserligen även SWE-korpusen nästan samma frekvenser (5,6 %), men nominalfraserna i CMN-korpusen avvek från övriga inlärarkorpusar främst med tanke på form och längd som i exempel (23) och (24) nedan.

Även om de kinesiska inlärarna verkade ta till sig användningen av tyskans längre nominalfraser med olika typer av attribut var de inte alltid målspråkligt korrekta, som i (24). Detta kan jämföras med resultaten i Hendriks (2000) studie, där hon konstaterade att kineserna i sina franska L2-texter producerade vänsterdislokationer som var ”targetlike”, men att ”In contrast to functions, forms used by adult learners of French do not all coincide with the target-language dislocated forms” (Hendriks 2000, 393), (jfr kapitel 3 ovan).

  1. Auch die Entwicklung der Technologie trägt zum besseren Leben bei.

    [Även teknologins utveckling bidrar till ett bättre liv.] (CMN4 226)

  2. *All diese neue Produkte aus moderne Technik greifen die meisten sogar ganzen Aufmerksamkeit der Jugend.

    [*Alla dessa nya produkter av modern teknik tar de mesta till och med all uppmärksamhet från ungdomarna.] (CMN6 91)

Vid en närmare analys av de komplexa nominalfraserna i SWE-korpusen visade det sig att de svenska inlärarna producerade procentuellt sett fler NP med satsattribut än övriga, hela 35 % (12 av 34), vilket är vanligt förkommande i svenska NP (Abrahamsson/Bergman 2005). Att antalet NP med satsattribut förekom mer frekvent i de svenska inlärarnas produktioner kan tyda på transfer av denna konstruktion från svenskan (jfr exempel 22 ovan). Exempel på satsattribut i de svenska inlärarnas korpus:

  1. Die Technologie, die aus MP3-Players, Handys und Computers bestehen, benutze ich jeden Tag.

    [Den teknologi som består av MP3-spelare, mobiltelefoner och datorer använder jag varje dag.] (SWE02 63)

Antalet NP med satsattribut av det totala antalet komplexa NP i de andra delkorpusarna var 20 % i CMN-korpusen, 13 % i BEL-korpusen och 26 % i den tyska DEU-kontrollkorpusen:

Tabell 6

Antal NP med satsattribut av totala antalet komplexa NP i fundamentet.

Korpus NP med satsattribut av totala antalet komplexa NP i fundamentet
L1 DEU 26 %
(18/69)
SWE 35 %
(12/34)
BEL 13 %
(5/39)
CMN 20 %
(9/46)

Prepositionsfraser i fundamentet

I ett andra steg analyserades samtliga prepositionsfraser (PP) som bestod av minst fyra token. Här framträdde ett tydligt avvikande mönster mellan de olika delkorpusarna. I den kinesiska CMN-korpusen återfanns 7,0 % PP i fundamentet jämfört med 0,8 % i den ryska, 1,5 % i den svenska och 3,6 % i den tyska kontrollkorpusen:

Tabell 7

Antal PP bestående av minst 4 token i samtliga fundament.

Korpus PP i fundamentet
L1 DEU 3,6 %
(24/659)
SWE 1,5 %
(9/602)
BEL 0,8 %
(8/948)
CMN 7,0 %
(55/787)

Exempel på PP i fundamentet i den kinesiska CMN-korpusen:

  1. Mit der Entwicklung der Gesellschaft geht es der Jugend …

    [Med utvecklingen av samhället mår ungdomen …] (CMN4 12)

  2. Wegen der raschen Wirtschaftsentwicklung hat die Jugend höhere Lebensqualität.

    [På grund av den snabba ekonomiska utvecklingen har ungdomarna högre levnadsstandard] (CMN01 87)

Den stora förekomsten av PP i den kinesiska inlärarkorpusen tyder på transfer från L1 kinesiska. Enligt Huang et al. (2009, 27) placeras de flesta PP i kinesiskan fakultativt före subjektet medan några har sin obligatoriska placering här: „For the people of the class, he did quite a few things“ (2009, 27). Det finns relativt få undersökningar i L1 kinesiska och jag kontaktade därför forskare med kunskap i kinesiska, som bekräftade mitt antagande om transfer.[16] De kinesiska inlärarnas placering av rematisk information satsinitialt är målspråkligt korrekt och stämmer överens med tyska preferenser, men deras L2-produktioner uppvisar en överanvändning av PP och formen är inte alltid målspråkligt korrekt (jfr Hendriks 2000).

Om vi tittar på den funktion som dessa PP har i fundamentet så tillhör majoriteten, 84 % (46 av 55), kategorin ’övriga adverbial’ (jfr tabell 2 ovan och avsnitt 5.1.1). Den kvalitativa analysen visar här att de kinesiska inlärarna transfererar adverbial i form av PP, vilket är typiskt för L1 kinesiska. Dessa kan klassificeras som Chinese style topics, utgör dock inte vänsterdislokationer, utan är placerade i fundamentet och följs av korrekt V2.

Komplext fundament – komplexes Vorfeld

Som angavs tidigare, i avsnitt 5.3, är forskarna oeniga beträffande definitionen av komplexa fundament. Även de tyska modersmålstalarna visade olika grad av acceptans beträffande vad de ansåg vara korrekt eller ej, då de rättade på syntaktisk nivå (ZH1) (se nedan). Komplexa fundament har i denna undersökning kategoriserats i enlighet med Dürscheid (1989). (Se avsnitt 5.3). Totalt förekom 68 komplexa fundament. I SWE förekom 13 (2,2 %), i BEL 26 (2,7 %), i CMN 19 (2,4 %) och i den tyska kontrollkorpusen 10 (1,5 %). Samtliga fundament med fler än en konstituent söktes först ut manuellt, tabell (8):

Tabell 8

Antal komplexa fundament.

Korpus Komplext fundament
L1 DEU 1,5 %
(10/668)
SWE 2,2 %
(13/602)
BEL 2,7 %
(29/948)
CMN 2,4 %
(19/787)
Därefter jämfördes dessa med tysk språknorm, för att se vilka som accepterats respektive korrigerats i ZH1.[17] Intressant är att även L1-korpusen korrigerades av de tyska modersmålstalarna (studenter i germanistik som rättade enligt Duden Grammatik) och 6 av de 10 komplexa fundament som förekom betraktades som fel, som i (28):

  1. *Verbessert für die heutige Jugend hat sich der Lebensstandard gegenüber früher.

    [*Förbättrat för dagens ungdom har sig levnadsstandarden] (DEU3 172)

    ZH1: Verbessert hat sich für die heutige Jugend

    [Förbättrat har]

Accepterades gjordes däremot ett fundament som i (29):

  1. Eine junge Frau beispielsweise sollte...

    [En ung kvinna exempelvis borde...] (DEU20 97)

Av de 13 komplexa fundament som förekom i den svenska korpusen accepterades bara två. 6 klassificerades som V3-fel. Av de 19 komplexa fundamenten i den kinesiska inlärarkorpusen accepterades 8, medan 5 ansågs vara rena V3-fel. I den ryska korpusen korrigerades 11 av 23 komplexa fundament. 10 var V3-fel, som i (30):

  1. *Vielleicht deswegen werden immer mehr Jugendliche einsam...

    [*Kanske därför blir allt fler ungdomar ensamma ...] (BEL1 810)

Sammantaget förekom så få komplexa fundament att man här inte kan se några speciella mönster i de olika delkorpusarna. Inlärare på denna nivå gör få V3-fel.

Vänsterdislokationer (LV)

I samtliga delkorpusar förekom få LV; i CMN 6 (0,8 %), i BEL 15 (1,6 %), i SWE 3 (0,5 %) och i den tyska kontrollkorpusen 6 (0,9 %):

Tabell 9

Antal vänsterdislokationer.

Korpus Vänsterdislokationer
L1 DEU 0,9 %
(6/659)
SWE 0,5 %
(3/602)
BEL 1,6 %
(15/948)
CMN 0,8 %
(6/787)
Trots att kinesiska är topikprominent producerade mot förmodan de kinesiska inlärarna inte fler LV. De LV som förekom i denna delkorpus avvek dock från övriga inlärares LV (jfr Hendriks 2000); flera NP radades på varandra och upprepades sedan i fundamentet genom en NP eller ett pronomen, som i exempel (31) nedan (LV kursiverat och fundamentet understruket):

  1. *Computer Spiele, Online-Chatting, soziale Netzwerk z. B. Facebook, all diese neue Produkte aus moderne Technik greifen die meisten sogar ganzen Aufmerksamkeit der Jugend.

    [*Datorspel, online-chattande, sociala nätverk, t.ex. Facebook, alla dessa nya produkter av modern teknik griper ungdomarnas mesta, till och med hela uppmärksamhet] (CMN6 78)

Även om de vitryska inlärarna producerade flest LV frekventiellt var antalet för litet för att kunna urskilja något mönster.

Avslutande diskussion

Denna studie visar att transfer vid språkinlärning tycks spela roll inte enbart beträffande syntax utan även pragmatik. Tydliga mönster kunde urskiljas för satsdelar i fundamentet, både gällande frekvenser, funktion och form, beroende på L1-språk. Att man har ett förstaspråk (L1) och ett målspråk (L2) som tillhör samma språkgrupp och som ligger nära varandra typologiskt innebär inte automatiskt en snabbare inlärning av målspråket. Istället var det mot förmodan den kinesiska inlärarkorpusen som uppvisade satsdelsfrekvenser i fundamentet som låg närmast den tyska kontrollkorpusen, även om avvikelser fanns beträffande form. En förklaring kan vara att både kinesiska och tyska föredrar mer rematisk information satsinitialt, även om de är typologiskt olika. I den kinesiska CMW-korpusen var fundamenten också längre, antalet komplexa NP fler och markant var det stora antalet längre PP i fundamentet. Av de i CMN-korpusen förekommande 55 längre prepositionsfraserna hade 46 funktionen adverbial, alltså hela 84 %. Denna typ av PP är frekventa i kinesiska och en förklaring verkar vara kinesiskans ”Chinese style topics”-konstruktioner. Enligt Huang et al. (2009, 27) placeras de flesta PP i kinesiskan fakultativt före subjektet, medan några har sin obligatoriska placering här. Tittade man sedan på det totala antalet adverbial i fundamentet, med undantag av tids- och rumsadverbial (se tabell 3), producerade de kinesiska inlärarna med 32 % betydligt fler adverbial än de svenska (21 %) och de ryska (18 %), nästan lika många som i den tyska kontrollkorpusen (38 %). Även detta tyder på L1-transfer, eftersom i kinesiska (mandarin) så gott som alla adverbial obligatoriskt placeras preverbalt. Däremot producerade dessa inlärare, tvärtemot vad som antagits, få vänsterdislokationer (jfr Hendriks 2000).

Svenska och ryska föredrar båda rematisk information senare i satser, vilket avspeglade sig i dessa informanters tyska L2. Medan det i svenskan är en preferens finns i ryskan även syntaktiska restriktioner eftersom definita NP alltid placeras satsinitialt medan indefinita NP placeras i satsers remaposition (jfr Gladrow 1998). I dessa båda delkorpusar var frekvenserna för satsdelar lika; fundamenten var korta och innehöll fler subjekt och expletiva konstruktioner. Som förväntat var därmed antalet expletiva, konstituenter med lågt informationsvärde, i båda dessa inlärarkorpusar högre, 9 % i SWE och 6 % i BEL-korpusen. Hypotesen att dessa informanter förväntades producera fler satser med lågt informationsvärde i fundamentet i sin L2-tyska bekräftades därmed.

Svenska och tyska är nära besläktade subjektprominenta V2-språk, men frekvenserna för satsdelar i fundamentet i de svenska inlärarnas L2-produktion låg trots detta inte närmare målspråket jämfört med de vitryska och kinesiska inlärarnas L2-produktioner. Att L1-och L2-språken tillhör samma språkgrupp och är typologiskt lika innebär inte automatiskt att målspråket förvärvas snabbare. Trots att kinesiska tillhör en helt annan språkgrupp och ligger längst ifrån tyskan var det mot förmodan de kinesiska inlärarnas L2-produktioner som uppvisade informationsstrukturella mönster som låg närmast den tyska kontrollkorpusen.

Sammantaget tyder resultaten på att den språkspecifika informationsstruktur man har i sitt L1 på olika sätt avspeglar sig i L2-produktioner. Detta visar sig både beträffande satsdelsfrekvenser i fundamentet och överanvändning av vissa syntaktiska strukturer som prepositionsfraser hos de kinesiska informanterna och expletiva (det/es) hos de svenska. Detta stämmer överens med tidigare studier av tyska och svenska inlärares svenska respektive tyska L2-produktioner (Rosén 2008, Bohnacker/Rosén 2009, 2010).

Studien är relevant för undervisningen i främmande språk och bidrar även med didaktiska implikationer. Informationsstrukturering är ett område som bör tas upp i andraspråksundervisningen liksom i läromedel och grammatikor. Att lära sig strukturera ett främmande språk på ett adekvat sätt är inte något som sker automatiskt i takt med längre studier. Även på avancerad nivå producerar inlärare från målspråket avvikande informationsstrukturella mönster. Det diskursmönster man har i sitt eget språk är inte detsamma i det främmande språk man lär och L2-inlärare måste göras uppmärksamma på detta. I undervisningen verkar lärare lägga mer vikt vid syntax och grammatik och språkspecifika sätt att strukturera information försummas. Få lärare verkar dessutom vara medvetna om de språkspecifika informationsstrukturella skillnader som föreligger. Det är därför av vikt att blivande språklärare görs uppmärksamma både på de språkspecifika skillnader som finns mellan L1 och målspråket samt på vilka medel som krävs för att skapa korrekt tematisk progression i målspråket.

Nästa steg är fördjupade kvalitativa analyser och jämförelser av de olika delanalyserna med avseende på fler informationsstrukturella egenheter på textnivå. Ytterligare variabler som måste beaktas och som finns att tillgå i materialet är ramfaktorer i respektive land som påverkar inlärares textproduktion, såsom undervisningstid och typ av undervisning (t.ex. fokus på skriftlig eller muntlig produktion). Även textinnehållet är mycket intressant för framtida studier då det tycks finnas en divergerande kulturell-politisk socialisation vad gäller framförda åsikter om vilken inverkan olika händelser och företeelser i respektive samhälle haft och har.

Litteratur

Abrahamsson, Tua/Pirkko Bergman (red.) 2005: Tankarna springer före, att bedöma ett andraspråk i utveckling. Stockholm.Search in Google Scholar

Altenberg, Bengt 1998: ”Connectors and sentence openings in English and Swedish”. I: Johansson, Stig/Signe Oksefjell (red.): Corpora and Cross-Linguistic Research. Amsterdam. 115–143.Search in Google Scholar

Berlage, Eva 2014: Noun Phrase Complexity in English. Cambridge.Search in Google Scholar

Bohnacker, Ute 2006: ”When Swedes begin to learn German: From V2 to V2”. I: Second Language Research 22:4. 443–486.Search in Google Scholar

Bohnacker, Ute/Josefine Lindgren 2014: ”Fundament, formellt subjekt och frekvens: Ordföljdsmönster i svenska, nederländska och hos vuxna inlärare av svenska”. I: Språk & Stil 24. 33-71.Search in Google Scholar

Bohnacker, Ute/Christina Rosén 2007: ”How to start a V2 declarative clause: Transfer of syntax vs. information structure in L2 German”. I: Anderssen, Merete/Marit Westergaard (red.) 2006: Papers from the Language Acquisition Workshop, SCL 2006, CASTL, Tromsø: Nordlyd 34:3. 29–56. https://doaj.org/article/fd8bd7c390b54072a928a29d48d3dbe4 [09.02.2018].Search in Google Scholar

Bohnacker, Ute/Christina Rosén 2009: ”Fundamentet i svenskan och tyskan – syntax och informationsstruktur. Ett problemområde för språkinlärning och språkundervisning”. I: Språk & Stil 19. 142–171.Search in Google Scholar

Bohnacker, Ute/Christina Rosén 2010: ”Interaction of syntax and discourse pragmatics in closely related languages: How native Swedes, native Germans, and Swedish-speaking learners of German start their sentences”. I: Folli, Raffaella/Ulbrich, Christiane (red.): Interfaces in Linguistics. New Research Perspectives. Oxford Studies in Theoretical Linguistics. Oxford. 331–350.Search in Google Scholar

Chafe, Wallace 1976: ”Givenness, contrastiveness, definiteness, subjects, topics and point of view”. I: Li, Charles (red.): Subject and Topic. New York. 27–55.Search in Google Scholar

Chen, Po-Ting 2009: ”Topic and topic-comment structures in first language acquisition of mandarin Chinese”. I: Yun, Xiao (red.): Proceedings of the 21st North American Conference on Chinese Linguistics (NACCL-21). Smithfield, Rhode Island 1. 165–177.Search in Google Scholar

Daneš, František 1970: ”Zur linguistischen Analyse der Textstruktur”. I: Folia Linguistica 4. 72–79.Search in Google Scholar

Diderichsen, Paul [1946]: Elementær Dansk Grammatik. Köpenhamn, 1962.Search in Google Scholar

Duden 2005: Die Grammatik. Bd. 4. Mannheim.Search in Google Scholar

Dürscheid, Christa 1989: Zur Vorfeldbesetzung in deutschen Verbzweit-Strukturen. Trier.Search in Google Scholar

Ekerot, Lars-Johan 1979: ”Syntax och informationsstruktur”. I: Kenneth Hyltenstam (red.): Svenska i invandrarperspektiv. Lund. 79–108.Search in Google Scholar

Ekerot, Lars-Johan 1995: Ordföljd, tempus, bestämdhet: föreläsningar om svenska som andra språk. Malmö.Search in Google Scholar

Fabricius-Hansen, Cathrine/Kåre, Solfjeld 1994: Deutsche und Norwegische Sachprosa im Vergleich. Arbeitsberichte des Germanistischen Instituts der Universität Oslo 6.Search in Google Scholar

Gladrow, Wolfgang (red.) 1998: Russisch im Spiegel des Deutschen. Eine Einführung in den russisch-deutschen und deutsch-russischen Sprachvergleich. Frankfurt am Main.Search in Google Scholar

Hendriks, Henriette 2000: ”The acquisition of topic marking in Chinese L1 and L2 French”. I: Studies in Second Language Acquisition 22:3. 369–397.Search in Google Scholar

Hoberg, Ursula 1981: Die Wortstellung in der geschriebenen deutschen Gegenwartssprache. München.Search in Google Scholar

Huang, C.-T. James et al. 2009: The Syntax of Chinese. Cambridge. Japanese, and Korean Heritage Language Students. New York.Search in Google Scholar

Huang, C.-T. James et al. 2014: The Handbook of Chinese Linguistics. Wiley-Blackwell. Malden, MA.Search in Google Scholar

Köhlmyr, Pia 2001: To Err Is Human ... An Investigation of Grammatical Errors in Swedish 16-year-old Learners’ Written production in English. Göteborg.Search in Google Scholar

Leiss, Elisabeth 1992: Die Verbalkategorien des Deutschen: ein Beitrag zur Theorie der sprachlichen Kategorisierung. Berlin/New York.Search in Google Scholar

Lipsky, Angela 2010: ”Vorfeldfehler in Texten von Deutschlernern”. I: Deutsch als Fremdsprache 47:2. 70–76.Search in Google Scholar

Moser, Hugo 1969: Deutsche Sprachgeschichte. Tübingen.Search in Google Scholar

Müller, Stefan 2005: ”Zur Analyse der mehrfachen Vorfeldbesetzung”. I: Grewendorf, Günther/Arnim von Stechow (red.): Linguistische Berichte 203. 297–330.Search in Google Scholar

Nordman, Marianne 1992: Svenskt fackspråk. Lund.Search in Google Scholar

Rosén, Christina 2008: Warum klingt das nicht deutsch? Probleme der Informationsstrukturierung in deutschen Texten schwedischer Schüler und Studenten. Berlin.Search in Google Scholar

Rosén, Christina 2009: ”Textproduktion i andraspråksundervisning – varför låter en svensk ”svensk” och en tysk ”tysk?”. I: Juvonen, Päivi (red.): Språk och lärande/Language and Learning. Rapport från ASLA:s höstsymposium Stockholm 7–8 November 2008. 173–188.Search in Google Scholar

Takami, Ken-ichi 1987: ”Anaphora in Japanese – Some Semantic and Pragmatic considerations”. I: Journal of Pragmatics 11. 169–191.Search in Google Scholar

Teleman, Ulf et al. 1999a: Svenska Akademiens grammatik. Del 3, Fraser. Stockholm.Search in Google Scholar

Teleman, Ulf et al. 1999b: Svenska Akademiens grammatik. Del 4, Satser och meningar. Stockholm.Search in Google Scholar

Walter, Maik/Seanna Doolittle 2012: ”Vorfeldfortschritte im Deutschen als Fremdsprache. Eine lernerkorpusbasierte Longitudinalanalyse amerikanischer Deutschlerner”. I: Deutsch als Fremdsprache 49:1. 3–11.Search in Google Scholar

White, Lydia 2009: ”Grammatical theory: Interfaces and L2 knowledge”. I: Ritchie, William/Tej Bathia (red.): The New Handbook of Second Language Acquisition. Emerald. 49–68.Search in Google Scholar

Zifonun, Gisela et al. 1997: Grammatik der deutschen Sprache. Bd. 7:2. Schriften des Instituts für deutsche Sprache. Berlin/New York.Search in Google Scholar

Published Online: 2020-03-19
Published in Print: 2020-04-28

© 2020 Rosén, published by De Gruyter

This work is licensed under the Creative Commons Attribution 4.0 International License.

Downloaded on 9.2.2023 from https://www.degruyter.com/document/doi/10.1515/ejss-2020-0008/html
Scroll Up Arrow